Elfte veckan

Hej på er igen,

Nu börjar jag vänja mej vid Japan tror jag. Jag har slutat bli lika förvånad över konstiga saker. Allting är inte helt nytt och konstigt längre. Och jag har lärt mej de grundläggande oskrivna reglerna, tror jag... Det är rätt skönt. Jag har till och med anpassat mej till den konstiga japanska dygnsrytmen. Går sällan och lägger mej innan 3. Men häromdan när jag var ute och gick så upptäckte jag en grej som jag blev förvånad över. Japanerna lägger värmeslingor under bilvägarna! Inte överallt, men lite här och där. Och flera gångvägar har också värmeslingor. Det måste kosta en förmögenhet.

Vi är fortfarande inne på skräckfilmer. Jag tror det finns två eller tre här hemma som fortfarande är osedda. Och vi har tänkt göra en egen efter att presentationen är klar nästa onsdag. Alla börjar bli himla stressade av den. Utom min grupp som är i stort sett klara. Filmen är klar, bilderna är klara, texten är klar (fast inte memorerad), vi har bestämt vem som säger vad. Det enda som är kvar är att låna ihop kläder så vi kan klä ut oss, för det är planen.

Igår skulle jag och Robert gå och handla glass, på vägen till affären upptäckte vi att de ställen av vägen som inte har värmeslingor var snorhala, så vi sprang runt och åkte på fötterna som idioter. Måste sett rätt konstigt ut. Men det var himla kul. Dubbdäck är tydligen förbjudet här, och det verkar inte sandas särskilt mycket heller, så det kanske är tur att de har värmeslingor.

Jag köpte grönt-te glass, i Häagen Dazs tappning. Inge vidare god alls. Som tur var köpte jag massa annan glass också.

Det är suveränt att bo så nära skolan. Jag behöver knappt gå ut alls. Hela vägen från stället jag bor på (kokusaikouryuukaikan, eller bara kajkan) sitter ihop med universitetets huvudbyggnad, så jag kan gå i t-shirt hela vägen till lektionerna. Men det bästa är att i normalt gångtempo tar det tre minuter till klassrummet. Om man är trött kan man sova till kvart i tio och ändå med marginal komma i tid till tio i lektionen.

Vi hörs,
/J

991201