Tjugofjärde veckan

Spänn fast säkerhetsbältena, för nu är det dags för veckorapporten från Japan igen.

Den här gången kan jag berätta om tidiga mornar, tempeltittande, ytterligare svenska godsaker samt jättefint väder.

Jag och Henrik spenderade vår tid med att gå runt mellan olika turistattraktioner och fotta och filma. Eftersom jag inte har turistat så mycket tidigare, var det himla kul. Vi har sett bra många tempel, ett museum om Tokyo från längesen fram till kriget, det stora huset där de stora sumobrottarna håller till vid tävlingar. Tyvärr var det stängt när vi kom dit, så vi såg inte en enda tjockis, fast det var ett fint hus. Eller ganska fint iaf. Sen kom Jeppe hit i torsdags, han hade med sig de efterlängtade skorna (woohoo!!), en söndags DN, massa choklad och ett gott humör.

Vi började stenhårt på fredag med att åka upp i Tokyo Tower, 333m, men man kommer inte högre än 250m, och det kostar skjortan. Fast det är nåt man vänjer sig vid rätt snabbt i det här landet. Man måste alltid ha med sig en hel säck med skjortor, för det är vad allt kostar. Hmm, jag tror ska sluta utveckla min teori om skjortor och deras monetära värde nu... Men vad jag försöker säga är att det är tokdyrt i den här stan.

Henrik åkte hem på lördagen, och eftersom jag skulle följa med honom och se till att han inte hamnade på fel tåg och slutade nånannanstans än flygplatsen fick jag gå upp innan 8. Det var inge kul. Mitt sömnschema brukar vara mellan 2-11 ungefär. Men det gick det också.

Jeppe bor inte alls lika centralt som Henrik gjorde, så det är ganska krångligt att ta sig hem till honom, och han har haft en hemskt jetlag sen han spenderade en natt i New York innan han fortsatte till Tokyo, så vi har inte setts så mycket som jag hade hoppats. Fast vi har ändå träffats en hel del, och det har varit kul.

Igår var det så fint väder att jag kunde gå runt på stan i tshirt ända fram tills solen började gå ner. Jätteskönt. Fast jag upptäckte att mitt sätt att förvara jackan medan jag inte har den på mej är ganska dåligt. För när jag satte på mej den var alla fickor tomma. Visserligen var det inte nåt av värde i dem. Men jag letade förgäves efter mina näsdukar efter att ha ätit en tämligen kladdig kebabliknande maträtt. Som tur är får man reklamnäsdukar i var och varannat gathörn. En alldeles utmärkt reklamidé tycker jag. Man får ett paket näsdukar med reklam för nåt bolag som man inte kan läsa ut vad de sysslar med. Men eftersom det är näsdukar slänger man inte bort dem direkt och eventuellt läser man senare vad det står (förutsatt att man kan läsa japanska...) Varför finns inte det i Sverige? Det är ju en helt suverän idé!

Jag har igen fascinerats. Den här gången var det över biobiljettsystemet. Jag och en kompis tänkte gå på bio, så vi gick runt länge och letade (efter en biograf trodde jag) efter en biljettaffär. De visade sig finnas lite här och var och sälja massa olika biljetter, men mest till olika konserter. En biljett till Shiina Ringo (en för tillfället ganska stor sångerska här) kostade 80000yen. Iaf, där kunde man köpa biobiljetter, billigare än om man skulle handla på biografen. Bara man har en biljett till en film kan man gå när man vill och på vilken biograf som helst (förutsatt att filmen går givetvis). Det är fri placering i salongen, och tydligen blir det ofta så fullt att man måste stå upp. Trots att vi fick våra biljetter billigare kostade de ändå ungefär 120kronor. Jag skulle inte ens överväga att betala 120kr för att stå upp och titta på film!

Oj, vad långt det blev. Jag återkommer nästa vecka. Hoppas ni har det bra allihop,
/J

2000-03-08