femtioförsta veckan

Hej,

I onsdags var jag på Sumo. Jäklar vad tjocka dom e! Hjältetjockisen är 203cm lång och väger in på nätta 236kilo. Det roliga är att Akebono har jättelånga ben, så de ser rätt smala ut jämfört med magen som troligtvis är störst i världen just nu. Han går att beskriva som två tandpetare instuckna i en potatis och med, säg, en körsbärstomat högst upp. Näst störst är Musashimaru som är 191cm och 206kilo. Han har en mer proportionell kroppshydda, om än några gånger större än en normal människa. Det var en otroligt häftig upplevelse att se sumo live, och helt annorlunda mot vad hade förväntat mej. Vi satt i ett litet, litet bås med fyra sittkuddar på mindre än 2kvm, ungefär 11 rader ifrån själva ringen (pinsamt, jag vet inte hur den benämns, ska jag ta reda på under dagen). Iaf, där satt jag och försökte hitta den ställning i vilken mina ben tog längst tid på sig att somna. Tydligen börjar tillställningen vid 8 tiden på morgonen och håller på fram till 18, vi kom dit vid 14 ungefär, fick en egen liten farbror som kom med mat och dricka och presenter. Mer än att titta koncentrerat i fyra timmar satt alla och småpratade och åt och drack och tittade då och då på vad som hände nere i centrum. I och med att brottarna blev bättre och bättre steg koncentrationen iofs.

Torsdagen var lugn men på fredag var det inflyttningsfest hos Robert som kom hit förra veckan för att jobba ett år på exportrådet. Han har fått nästandiplomatpass och fick en helt egen kö på flygplatsen. Robert har lyckats mygla till sig en betald lägenhet 15 minuters gångväg från Roppongi station. Först var det massa svenskar och japaner och annat löst folk som minglade runt i lägenheten och sen när de flesta gått hem fortsatte vi alagare till ett karaokeställe där vi sjöng, eller något liknande, till klockan var sex och det var dags att leta reda på dem som försvunnit, betala och gå hem. Det var otroligt kul. På lördag kom Ami över med mcdonaldsfrukost runt två-snåret och sen åkte vi och shoppade lite i Harajuku.

Nu är jag förkyld, men på gott humör och jag ser framemot att anfalla den kommande veckan. På fredag står det onsen-resa på schemat.

förkylda kramar på er allihop.
/J
- Nu är det bara 17 dagar kvar, och resfebern är på väg

2000-09-12