femtiotredje veckan

Hej på er alla,

Är ni redo för det (troligtvis) sista veckomailet? Eventuellt överraskar jag och skickar ett sista nästa vecka när jag är hemma, men man vet aldrig. Iaf, Nu har jag bara 69 timmar kvar i Japan, sen lyfter planet och drygt arton timmar senare (fredag klockan 21.00) beräknar jag landa på Arlanda, efter en kort sejour i Paris. Jag gjorde första försökspackningen redan förra veckan, men jag kommer behöva packa om åtminstone ett par gånger till. Jag har helt enklet för mycket prylar, detta trots att jag har skickat hem två lådor med sammanlagt 28 kilo. Dessutom är jag inte klar med presentshoppingen. Men men, det ger sig nog.

Iaf, Den senaste veckan har jag på allvar insett att det är dags att åka hem, och jag måste erkänna att det känns mer tråkigt än kul (no offense). Visserligen ska det himla kul att komma hem, men jag trivs otroligt bra i Japan! Dessutom är det den bästa tiden på året nu, runt 25 grader och inte så mycket luftfuktighet, cikadorna har lagt ner sin verksamhet för säsongen och allt är pretty much frid och fröjd. Fast det är stressigt. Sååå, vad har jag ägnat mej åt sen förra mailet? Förra veckan blev det lite shopping och mycket äta ute, på lördagen (födelsedag, jag är numera 23år, fortfarande yngst vart jag än går) bakade jag äppelpaj och visade mej på styva linan inom kokkonsten då jag tillsammans med Ami lagade kimuchispagetti, en tidigare helt okänd maträtt inspirerad av det koreanska köket (kimuchi är salladskål inlagd i cayennepeppar eller nåt). Det blev rätt starkt. Sen blev det alltså en schysst äppelkaka med vaniljsås. Klart godkänt för den födelsedagslunchen. Sen blev det slapp framför OS för alla deltagare var otroligt sega efter fredagens bravader. Vi vaknade i lagom tid för att se damernas hundra metersfinal. Då gick vi upp och började planera att gå och bada bastu på svenska ambassaden. Min kompis Robert har på något outgrundligt sätt lyckats mygla till sig ett jobb på exportrådet, så han har tillgång till ambassadens faciliteter som hyser både det ena och det andra. Bland annat ett schysst badhus med japansk bad, pool och bastu.

Efter bastun bar det av till Hiroo där det var tänkt att vi skulle kasta i oss en snabb födelsedagsbigmac och fortsätta till halvsvensk/japanen Emi. Vi var precis 1 minut för sena till MC och fick nöja oss med något köpt på Seven Eleven. Väl framme hos Emi fanns det massor av mat... Men men. Vi satt och pratade strunt med de andra besökarna innan vi gick på klubb och dansade till klockan halv fem. Sen var det tänkt att jag och Robert skulle fortsätta direkt till fiskmarknaden i Tsukiji, men eftersom det var söndag var det stängt, dessutom regnade det otroligt mycket, så vi åkte hem och busringde till Sverige istället. Det var rätt skojigt det också.

På söndag var det middag hemma hos Ami, och när jag sen kom hem var jag så trött att jag knappt kommit innanför dörren innan jag somnade. Måndag kväll var jag ute med mina otroligt trevliga arbetskamrater och chefer och åt vansinniga mängder yakiniku (kött som man grillar själv vid bordet). Det var hemskt trevligt, och jag blev tvingad att hålla tal, på japanska. Och sen höll alla andra tal, och sen lyckades min überchef Hasegawasan mygla till mej en liten jättefin flaska som man har sake i. Efter det trodde jag att jag kunde komma hem och sova ut lite, men icke! Sen bar det av till en bar där jag och Nishikawasan och Yazakisan satt och pratade strunt till sista tunnelbanan gick. Det var kul. Idag är alla lite småsega efter gårdagen.

Jag planerar att kunna vila när jag har satt mej på planet, för innan dess är schemat helt fullbokat. Ikväll är det middag med värdfamiljen, imorrn är det antagligen middag med Robert och Ami, på torsdag är stora fix- och packdagen då allt ska ordnas och på fredag är det avgång hemifrån runt 7-snåret på morgonen. Så jag tror det ska gå ovanligt bra att sova på planet den här gången.

En sista grej jag kan lägga till är att det har börjat en ny temp på jobbet. Temp som i Temporary employee (tillfälligt anställd på svenska, för alla småbröder som inte kan engelska så bra...) Hon är så smal att hon nästan inte syns om man ser henne från sidan. Jag har aldrig sett en så smal människa tidigare. Det tycker jag var fascinerande.

Imorrn är sista dagen på jobbet. Sen måste jag börja planera hur jag ska lägga upp torsdagens fixare-tur så att jag hinner med så mycket som möjligt.

kram på er alla, snart ses vi,
/J

2000-09-26