Tjugosjunde veckan, special announcement

Idag ringde jag till immigrations myndigheterna (IM) och frågade hur det låg till med mitt visa. Det var ganska kul. Jag brukar fortfarande försöka göra mej förstådd på engelska i officiella sammanhang, så jag frågade om det gick bra med engelska. Då sa personen som jag pratade med "hai, priis supiik surouri", så jag gick snabbt över till japanska, och kan i efterhand konstatera att det gick ganska bra. Jag förklarade att jag lämnade in mina papper för mer än en månad sen och började bli lite otålig. Han meddelade att om man ska byta till arbetsvisum ska man vända sig till ett annat kontor, men han skulle ändå gå och titta efter. En minut senare kom han tillbaks och meddelade att min ansökan inte fanns. Jag blev givetvis lite irriterad, men föga förvånad. Förklarade igen att jag skulle byta från student- till internship-visa. Arbetsvisum och arbetsvisum som praktikant visade sig vara nåt helt annat, så han försvann igen för att titta efter. När han kom tillbaks till luren meddelande han att min ansökan var klar, kortet där det stod att jag kunde komma och hämta mitt nya visa skickades idag, men om jag hade tid kunde jag gärna få komma direkt. Klockan var 105 minuter innan stängningsdags, så jag skyndade mej iväg medsamma.

Efter 55 minuter kom jag fram till rätt station, och beslutade snabbt att ta en taxi. Fem minuter senare gick jag in på IM och ställde mej i kö B. Som visade sig vara ovanligt kort idag, faktiskt bara jag. Fick lämna in pass och ID-kort och fick en nummerlapp i utbyte, nummer 687. Räknaren i kassa 3 stod på 661. När man byter visastatus ska man köpa ett frimärke av någon anledning. Så jag gick och köpte ett fint frimärke för 4000yen, och satte mej att vänta.

Utomhus var det jätteskönt väder, soligt och precis lagom varmt att gå omkring i t-shirt och lyssna på musik. Inne på IM var det 40C och jättefuktigt. Jag tror att det är ett knep för att folk ska hålla sig därifrån. Dessutom tror jag att de hyr in småbarnsmammor för att komma dit med skrikande ungar. Som mest var det tre stycken som grät i kanon. Jag fick höja volymen på MDn till max för att stå ut. Men, men. Tillslut började det närma sig. 685, 686... Och igen! Mitt nummer hoppades effektivt över. 688, 689, 690. Då hade jag suttit där i ungefär 50 minuter och det var definitivt lunchdags. Sen efter ytterligare 10 minuter var det min tur. Jag fick mitt pass och mitt ID-kort och kunde gå. På en timme hade de lyckats med konststycket att klistra in en liten lapp som det står "6 månader" på, samt häfta fast en annan lapp. Dessutom hade de satt en stämpel bredvid klisterlappen. Fascinerande effektivitet!!

Sen gick jag och köpte en CD-skiva, lite MD-skivor, ett par batterier till mitt uppslagsverk och åt en BigMac på närmsta McDonalds. För det var jag värd tyckte jag.

Nu väntar jag bara på besked från Sun när jag kan börja jobba. Borde komma i början av nästa vecka.

Jag är glad. Hur är det med er?
/Johan

2000-03-31