Tjugoåttonde veckan

Hej på er allihop,

Den stora grejen den här veckan var givetvis att jag börjat jobba till slut. Fick telefonsamtal på fredag kväll strax efter elva från Ootaki Yoshiaki från HR på Sun, han sa att jag kunde komma klockan 10 på måndag. Vilket jag också gjorde.

Började med att bli visad till min sittplats, och så fick jag ett passerkort, visserligen bara ett temporärt än så länge. Men jag ska få ett riktigt med foto och grejer. Mina medarbetare, eller tvärtom egentligen, de jag arbetar med heter Västerflod och Lillgryta och är båda trevliga. Lillgryta pratar jättefort och verkar säga rätt det mesta som han kommer att tänka på. Det gör det rätt svårt att följa hans konversationer. Västerflod är lugn och trevlig och ska gifta sig nästa månad.

Jag har alltså fått en egen sittplats, men både hjälm och första förbandslåda, en arbetsstation (som jag inte använder eftersom jag har en egen dator) och massa olika böcker och grejer på japanska. Personen som brukar sitta där vet jag inte riktigt var han är, och jag vet inte om jag kommer sitta där permanent, fast det är en schysst hörnplats, så jag trivs ganska bra.

Idag när jag kom in vid tio-tiden så fick jag veta att det fanns donuts om jag ville ha. Gratis mat är något som jag har svårt att motstå, så jag gick iväg till fikarummet och inspekterade. Två stora lådor med donuts, och två små. För att inte verka för glupsk tog jag bara två och en kopp otroligt sött te och gick och satte mej igen. Gott!

Det allra bästa med kontoret är inte att det ligger på 23:e våningen så att man en solig dag ser kanske inte hela Tokyo, men säkert en 24:e del. Inte heller att det ligger fem hållplatser från Shibuya eller att man kommer upp i 50K/sek när man surfar. Nej, det som imponerat mest på mej är att när man ska gå ut, så öppnas dörren av en fotocell. Jag vet inte varför det fascinerar mej så mycket, men jag blir lika glad varje gång. ^_^

En annan schysst grej är att tunnelbanestationen sitter ihop med huset. SÅ man behöver inte gå ut. Idag regnade det, så då var det extra trevligt att slippa.

Det verkar som om mina huvudsakliga arbetsuppgifter kommer vara att översätta från japanska till engelska och trycka in olika sidor i den nya designen som huvudkontoret i USA har bestämt att hela världen ska använda. Det är ganska trevligt, och tydligen otroligt fritt jämfört med normala japanska jobb. Folk blir jätteförvånade när jag säger att jag inte har en fix lunchtid mellan 12-13. Eller att det inte spelar nån roll om jag kommer till jobbet nio eller tio.

I måndags blev jag bjuden på yakiniku av Lillgryta, och i tisdags åt jag otroligt god sushi. Allt är så bra det kan bli för tillfället. Eller jag har fortfarande inga pengar, men jag ska höra om jag inte kan få förskott.

kram på er allihop
/J

2000-04-05