Tjugonionde veckan

Hej på er igen alla.

Den här veckan har kantats av pengaproblem, körsbärsblommor och solsken. Ganska trevligt på det hela taget.

I slutet av förra veckan, den riktiga tideräkningen inte enligt den japanmailsianska kalendern där veckorna börjar på tisdag eller onsdag. Iaf i slutet av förra veckan fick jag ett telefonsamtal från en svensk kompis som också är i Tokyo. Han tyckte vi skulle gå på ohanami. Bokstavligt översatt blomtittning. Det är en tradition som ingen japan kan leva utan. Vi samlade ihop lite olika kompisar och träffades i Ueno, en av de större parkerna i Tokyoområdet. Sen satt vi under de blommande körsbärsträden och picknickade i flera timmar tills det var dags att hinna med sista tunnelbanan. Om man missar den är man nämligen körd i den här stan. Taxi hem kostar aldrig mindre än 1000kronor och nattbussarna lyser med sin frånvaro. Så missar man sista tunnelbanan får man vänta till klockan 5 på morgonen innan man kan åka hem. I vilket fall var det mycket trevligt.

Nu har det börjat bli varmt här. Det är alldeles för varmt att ha jacka, och med långärmad blir det också gärna svettigt. Slutsats: Johan måste handla fler skjortor. Vilket leder mig in på pengaproblemen. Jag fick häromdagen veta att jag kommer få lön den 25/5 (som i den tjugofemte maj). Tidigare samma dag strax efter att jag ätit lunch, uppgick mina sammanlagda tillgångar till ganska precis 100yen, åtta kronor och nio öre enligt gällande valutakurs. Så jag tyckte det var en ganska dålig idé att vara pank i en och en halv månad. Och det var tydligen omöjligt att få förskott också. Jag fick låna 10000yen (800:-) av min snälle arbetskamrat Västerflod. Så problemet löste sig tillfälligt. Idag fick jag tillslut tag på personen på HR som har hand om lönen (?). Och jag fick fylla i lite papper (bland annat skriva under anställningskontraktet). Sen när jag kom tillbaka till min cubicle (nån som vet vad det heter på svenska?) så visade det sig att Hasegawa-san, marknadschefen hade varit på banken och hämtat pengar som han tänkte låna ut till mej. Jag tycker fortfarande att det är lite overkligt att någon (visserligen hyfsat tät) lånar ut 16000 kronor (låter bättre på japanska 200,000yen) till någon med en namnteckning på en post-it lapp som enda säkerhet. Men nu har jag inga pengaproblem längre och ska handla skjortor så snart jag hinner.

Nu känns framtiden ganska klar och jag oroar mej egentligen inte över nånting. Skönt!

Annars kan jag meddela om en uppdatering på hemsidan, klippdockan ami®. Jätterolig! http://www.karamel.a.se/sapporo/

kram på er,
/J

2000-04-12